Pappan och havet

Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig uttråkad. Han skulle vilja leva mer äventyrligt och så skulle han vilja förverkliga sina författardrömmar. När han får veta att det finns en plats ledig som fyrvaktare, tar han därför sin familj med sig och ger sig iväg ut till den ö som fyren finns på.

Ön visar sig vara en vild och enslig plats. Muminpappan trivs till en början, men Muminmamman tycker att den kala ön inte alls är hemtrevlig. Mumintrollet tycker att de mörka nätterna på ön är skrämmande, medan Lilla My (som nu har adopterats av Muminmamman och Muminpappan) är mer djärv, och efter ett tag kommer hon och Mumintrollet varandra närmare, när de märker att de kan hjälpa varandra. Mumintrollet lyckas så småningom övervinna sin rädsla och konfronterar Mårran, som faktiskt tinar upp när någon äntligen lyckas få kontakt med henne. Muminmamman stänger däremot alltmer in sig i sig själv och längtar hem till Mumindalen, vilket leder till att familjen så småningom bestämmer sig för att de måste bege sig tillbaka dit.

Det genomgående temat för boken är ångest och rastlöshet i olika former: Pappans rädsla för att bli fast i idyllen, mammans att bli fast på ön, Mumins rädsla för konsekvenserna av sina egna handlingar och för att växa upp. My oroas av att bli ett vanligt barn.

Samtidigt med handlingen i denna bok utspelar sig också nästa muminbok, Sent i november, som berättar om vad som händer i Mumindalen medan Muminfamiljen är borta.

På den karta över ön som Tove Jansson ritade till boken anges öns koordinater till 60°7’12” N och 25°45’50” Ö. I verkligheten är det en position i Finska viken som ligger ungefär 5,5 km från Janssons egen sommarö Klovharun och det som finns där egentligen är ett grund på 12 meters djup.[1]

^1 Mirja Kivi: Mumindalen. Figurerna som kom på museum, Schildts Förlag Ab, 2000, s. 26

Scrolla ner för kommentarer

Skriv recension ...